Ulf Öster är en veteran inom den svenska finansbranschen. Under sina 50 år som yrkesverksam har han hunnit med allt från att klippa ut artiklar och intervjua börs-VD:ar till att arbeta på högt uppsatta positioner inom sparbankerna och vara VD. 2009 grundade Ulf Sensor Fonder, som i år firar 15 år, tillsammans med sin kompanjon Stefan Olofsson.
Berätta om din bakgrund. Hur hamnade du i finansbranschen?
Jag tyckte att det var spännande med aktier och köpte mina första när jag var 15 år. Min mamma anmälde mig till en kvällskurs i aktiekunskap hos SEB. Sedan började jag plugga och tog en civilekonomexamen.
Jag hade egentligen inte några direkta planer på att jobba i finansindustrin, utan ville egentligen jobba i industrin, men fick inga jobb där. Min svåger fixade ett sommarjobb till mig på Jacobson & Ponsbach, en bankirfirma motsvarande det vi idag kallar för investmentbank. Jag var assistent åt tre analytiker. De hade ett litet rum där de hade lassat in tidningar, årsredovisningar, tidskrifter och ett antal dokumentskåp och bad mig bygga ett arkiv till dem. Herrarna satt i ett tjusigt rum och förvaltade pengarna åt en massa rika kunder. Jag satt bland alla tidningshögar, skaffade mig en riktigt bra sax och började klippa ut artiklar om börsbolag. Jag passade på att läsa alla artiklar jag klippte ut. När sommaren var slut kunde jag jättemycket om alla börsbolag. Jag visste vilka de var, var deras kontor låg, vad de gjorde, vad de producerade, hur mycket de omsatte. Jag kunde nog mer än analytikerna, ärligt talat.
Det var startskottet på vad som kom att bli en lång karriär inom just finansbranschen. Jag har bland annat arbetat som börsreporter på Veckans Affärer och som mäklarchef på Sparbankernas Bank, som var centralbank för landets då hundratals sparbanker. Jag var VD för PKbankens fondbolag (Nordea Fonder) och sedan VD och delägare för ett bolag som hette Ekonomihuset i Göteborg som arbetade med pensionsstiftelser och fondförvaltning.
2004 träffade jag Stefan Olofsson, som jag sedan grundade Sensor Fonder med, på en firma som hette Mikael Östlund där vi förvaltade fonder tillsammans. När bolaget gick i konkurs fick jag i uppdrag att starta ett nytt fondbolag inom ramen för en annan verksamhet och då satte jag i gång processen att söka tillstånd för det bolag som sedan blev Sensor Fonder. Vi fick tillståndet hösten 2008, strax efter att Lehman Brothers hade gått omkull. Våra huvudägare fick kalla fötter och drog sig ur, de trodde inte att det fanns någon framtid för kapitalförvaltning. Jag och Stefan som då ägde 40 procent av bolaget köpte tillsammans med några kollegor ut de andra ägarna. 2009 startade Sensor Fonder sin förvaltningsverksamhet och i år, 2024, firar vi 15 år.
Du har varit verksam i branschen i 50 år. Är det några perioder eller händelser som varit särskilt minnesvärda från dessa år?
En väldigt rolig period var när jag jobbade på Sparbankernas Bank i början på 80-talet. Vi var otroligt framgångsrika. Jag arbetade med så många duktiga människor som gick vidare och fick massa fina positioner överallt. Vi hade en chef som var otroligt entusiasmerande och drev oss framåt och som gillade att partaja och vi hängde mycket på Café Opera. Samtidigt gick det jättebra för oss yrkesmässigt och vi tog marknadsandelar så det skrek om det.
Vilka är de största förändringarna som skett på fondmarknaden sedan du inledde din yrkesbana?
Det är nog strukturomvandlingen från att de stora bankerna dominerade fondmarknaden till att det kom duktiga entreprenörer som startade fonder och konkurrerade med bankerna.
Om informationsflödet förr var som en lugn insjö, är det som en tsunami idag. Idag måste man kunna sortera ut information och bestämma sig för vilka delar som är viktiga för att kunna fatta ett beslut.
Du beskrev förut att du satt och klippte ut tidningsartiklar och det var sättet du anskaffade dig en väldig massa kunskap. Hur skulle du säga att den ökade tillgången på information nuförtiden har förändrat saker och ting, är det lättare eller svårare?
Det är svårare nu. Marknaden har breddats och det har tillkommit mycket nya instrument. När jag började fanns det inte optioner och det fanns egentligen ingen penningmarknad i Sverige.
Förr fick man nöja sig med att läsa det som stod i tidningarna. Inga bolag hade presskontakter utan man fick vänta på att de skulle ha bokslut, och sen fick man vänta ett halvår till nästa gång. Om informationsflödet förr var som en lugn insjö, är det som en tsunami idag. Idag måste man kunna sortera ut information och bestämma sig för vilka delar som är viktiga för att kunna fatta ett beslut.
2009 grundade du tillsammans med Stefan Olofsson Sensor Fonder. Idag förvaltar ni tre flerfaldigt prisbelönta fonder. Vad har varit Sensor Fonders nyckel till framgång?
Stefan Olofsson är enligt mig Sveriges bästa stock picker. Jag vill inte säga att jag är bäst på någonting, men jag är otroligt intresserad av det här med makro, räntor, centralbanker och konjunkturer. Vår första fond, Sensor Sverige Select, är en allokeringsfond där det gäller att bestämma hur mycket som ska allokeras till aktier, räntor och kassa. Detta har jag jobbat väldigt mycket med. Det grundläggande är fundamental analys, både när det gäller bolag, och när det gäller makroekonomi. Att försöka förstå vart det blåser och hitta trender. Det kräver att man konstant håller sig à jour med vad som händer.
En annan anledning till att det gått så bra för oss är att Stefan och jag är så samspelta och känner varandra så väl, då vågar man ta drastiska beslut. Vi kan ändra inriktning på portföljen ganska fort, som till exempel vid Brexit, när Trump vann presidentvalet första gången eller vid Covid. Då agerade vi otroligt mycket snabbare och mer kraftfullt än vad våra konkurrenter gjorde. Vi kunde vara snabba eftersom det bara var vi två, vi hade inte en massa lager av beslutsfattare uppåt vi behövde springa och fråga.
Jag och Stefan har bara varit oense en gång på 15 år och det var i samband med Greklandskrisen. Vi hade kommit snett i marknaden och var oeniga hur vi skulle göra, men det redde upp sig och blev ganska bra så småningom. Vi har givetvis tagit enskilt dåliga beslut när det gäller aktier längs vägen. Vi har köpt aktier i bolag och känt att det blev fel, men då har det inte varit värre än att de får åka ut igen.
Vi har också varit väldigt konsekventa i hur vi jobbar. Vi har inte ruckat på vår modell och inte på vår investeringsfilosofi heller. Man måste vara sann mot sin filosofi och sin metodik. De seriösa och stora aktörerna är just det och jag tror inte att de blivit så framgångsrika om de inte jobbat på det sättet. På många av de här ställena sitter också förvaltare som har suttit i 10-20-30 år. Då kastar man inte omkull saker som man tycker fungerar.
Utöver att vara duktig på makro, vad är dina främsta styrkor?
Jag har en jättelång erfarenhet, så jag kan ju se igenom vissa saker. Sedan tycker jag att det är väldigt roligt, vilket jag tror är viktigt. För att klara sig i den här branschen som ju kan vara ganska stressig, måste man ha en kärleksfull hustru, en god nattsömn och en stark mage - och det har jag. Jag framhåller gärna också sunt förnuft och fötterna på jorden och lite intuition, att ha en magkänsla och våga lita på den.
Vilka är de största utmaningarna med att driva fondbolag?
Sedan jag började arbeta har det varit en tsunami av nya regelverk och sedan vi gick med i EU kommer många av dem från Bryssel. Det innebär jättemycket jobb med compliance, regelfrågor, riskhantering, hållbarhet m.m. Som förvaltare tycker man inte alltid att det är så roligt, man vill ju fokusera på att förvalta. Det är en stor utmaning för ett litet företag att hänga med och klara allt. De stora aktörerna har stora avdelningar som bara arbetar med sådana här saker. Vi köper i huvudsak in tjänster som compliance, risk, internrevision, IT-support osv.
Jag framhåller gärna också sunt förnuft och fötterna på jorden och lite intuition, att ha en magkänsla och våga lita på den.
Du nämnde förut att det är viktigt med en kärleksfull fru och att sova bra. Hur har det varit att balansera arbetsliv och privatliv under alla år?
Frågar du min fru så säger hon nog att jag aldrig var hemma på 80-talet. Skämt åsido, det var väldigt mycket jobb under ett antal år och jag jobbade sällan mindre än 10–12 timmar. Samtidigt hade jag väldigt roligt och reste mycket.
Under åren på Sparbankernas Bank så var jag bankens representant ute hos sparbankerna när det gällde aktiefrågor, så jag for som en skottspole runt i Sverige och träffade sparbanksfolk. Sen var jag väldigt mycket i London, för att träffa folk där och förstå vad som hände utanför vårt lilla land.
Som tur var hade jag förmågan att stänga av allt som hade med jobb att göra när jag var hemma. Då läste jag sagor med barnen och sådant där, även om jag ibland tog fram portföljen och läste årsredovisningar när barnen somnat. Så trots mycket jobb genom åren har det faktiskt gått väldigt bra att hålla en balans mellan arbete och privatliv. Å andra sidan är det väl min fru och mina tre barn som bäst kan svara på den frågan.
Hur tror du framtidens förvaltning kommer se ut?
För det första kommer AI att ta en ännu större plats inom förvaltningen.
För det andra ser vi en väldigt snabb utveckling mot mer indexfonder. Det tycker jag är en både tråkig och farlig utveckling, då index är ett ansiktslöst kapital. Vem ska företräda ägande när andelen aktiva ägare krymper alltmer?
För det tredje tror jag att det kommer bli färre och större aktörer på marknaden. Det är tungt och svårt att driva ett litet fondbolag med alla de regler som gäller. Regelkraven är exakt samma som för en storbank och för att ha resurserna att leva upp till dessa måste man ha ett stort förvaltat kapital. Jag hoppas dock att det blir kvar ett antal lite mindre aktörer som kan syssla med en högkvalitativ förvaltning, kanske med ännu mer nischad förvaltning för att kunna konkurrera med de största aktörerna.
Vad hade du gjort om du inte arbetar i finansbranschen?
Då hade jag varit i reklambranschen. När jag var VD för PKbankens fonder jobbade vi med reklambyråer och gjorde massa roliga kampanjer. Jag tyckte allt det där var jätteroligt, så det måste jag säga är någonting som jag skulle ha velat göra, kanske copywriter…
De senaste dagarnas börsoro, utlöst av besked om nya tullar från Donald Trump, har lett till kraftiga marknadsrörelser. På Sensor Fonder har vi vidtagit åtgärder i våra portföljer – med syftet att proaktivt hantera risk och positionera oss för att kunna skapa överavkastning framåt.
Månadsbrevet för mars är här. Läs om hur fonderna har utvecklats och hur våra förvaltare ser på marknaden.
Vår portföljförvaltare Ulf Öster delar sin syn på det högaktuella ämnet - de amerikanska tullarna - i intervju hos Devise Partners.